Det vita giftet

Vi pratar mycket om socker hos oss just nu.

Efter att ha läst en artikel om hur skadligt sockret är för våra kroppar lyckades jag få med mig familjen i den svåra kampen att stå emot sockret. Tyvärr finns inte artikeln på nätet men man kan läsa den i det senaste numret av Illustrerad Vetenskap (från 2 oktober 2012).

 

Nya forskningsrön visar att sockret är mer beroendeframkallande än tex kokain (i varje fall hos råttor). När sockret togs bort drabbades råttorna dessutom av svår abstinens.

 

I en annan studie såg man att råttor som fick dricka sockerlösning dagligen efter en tid utvecklade dubbelt så stora fettceller i levern vilket på sikt kan leda till skrumplever.

 

En annan studie visade att jästceller som matades med fruktos (den del av sockret som tycks vara farligast för oss) åldrades nästan dubbelt så snabbt, förökade sig sämre och deras ämnesomsättning minskade i effektivitet.

 

I ytterligare en studie som man kan läsa om här visade sig socker hämma inlärning och minne hos råttor. Sockret visade sig störa synapsernas förmåga att förändras vilket är viktigt för hjärnans möjlighet att lära nytt.

 

Förutom allt detta så triggar sockret aptiten genom att det bildas fler receptorer och mer signalsubstanser för aptitreglering i hjärnan.

 

Hur kan man vilja äta ett ämne som gör en beroende, ger sämre leverfunktion, förstör ens celler, gör det svårare att tänka och som dessutom gör att man äter betydligt mer än man behöver?